DET HÄR ATT JAG INTE KAN SLÄNGA SAKER

Publicerat: 2013-02-23 Kl: 13:43:30 | I kategori: Min pappa | 3 kommentarer


Mamma har lagt en stor hög med kassettband på bordet och en plastpåse: Kan du sortera och slänga. Först i början går det bra. Slänghögen är högre än den som ska sparas. Sen sitter jag med alla dessa band med pappas handstil. Varje låt på varje sida är noggrant ditskrivet. På en kassett har han gjort ett blandband och döpt till "our generation - 60'tals låtar". Jag slänger det snabbt ner i kassen. Jag kommer ändå aldrig att lyssna på dem.

Skriver sedan detta och tittar ner på min sparahög men My little pony, Mora Träsk och De bästa barntopparna. Min generation samlad i en hög. Min pappas i en plastpåse från ICA som kommer att lämnas på återvinningsstationen bland andra saker i hårdplast.

Det går inte. Jag börjar gräva i påsen efter bandet. Måste spara "pappas generation". Gräver i påsen och då kommer de. Tårarna och samtidigt skrattet. Jag inser att jag är sinnessjuk men ändå tar jag tillbaka bandet och konstaterar sedan nöjt att min sparahög är större än den som ska slängas.



3 kommentarer, kommentera här!

FÖRTYDLIGANDE

Publicerat: 2012-02-15 Kl: 12:07:45 | I kategori: Min pappa | 0 kommentarer


Jag har blivit uppmärksam på att jag måste göra ett förtydligande angående den text jag publicerade förra veckan.
Det är inte jag som skrivit texten utan en bloggläsare som berättar sin självupplevde historia om när hennes mamam gick bort. Min mamma är tack och lov ännu i livet. Jag var kanske inte riktigt tydlig där men nu vet ni.

Tack Aldina för din fina och värmande kommentar, och för att du gjorde mig uppmärksam på att det var lätt att tro att det var jag själv som skrivit texten. Anledningen till att jag publicerar andras texter kommer an på när jag själv tog modet till mig och skrev om när min pappa fick sitt cancerbesked och senare gick bort. Sen blev det som en uppmaning till andra om man ville dela med sig av sin historia.

Det finns en fortsättning på min berättelse. Men än så länge bär jag den inom mig. Men stort, stort tack för den responsen jag fått på min första berättelse. Det hjälper mer än ni anar.

Under kategorin "Min pappa" finns det fler berättelser som andra bloggläsare har mailat in.
Det går även bra att maila mig sin historia om man vill.


0 kommentarer, kommentera här!

MONIAS BERÄTTELSE

Publicerat: 2012-02-09 Kl: 07:49:59 | I kategori: Min pappa | 3 kommentarer


Jag fick ett mail imorse. Jag blev väligt berörd och det är svårt att ta in. Monia växte upp med en mamma som var fast i ett missbruk av alkohol. Men det var inte missbruket och alkoholen som tog hennes liv utan hennes föredetta partner. I ungefär häften av alla mord som begås mot kvinnor är deras partner förövaren. Världsorganisationen WHO beräknar att en tredjedel av världens kvinnor någon gång eller under upprepade gånger råkar ut för våldtäkt eller våld. Enligt Brottsförebyggande rådets statistik från 2010 polisanmäldes 27 312 fall av misshandel av kvinnor över 15 år. I 12 422 av fallen var kvinnan i en nära relation med förövaren. De misstänkta förövarna var till 97% män. Omkring 80 % av våldet mot kvinnor  i nära relationer kommer aldrig till polisens kännedom. Det är inte bara statistik eller siffror, det är många kvinnors vardag och ett av våra största globala samhällsproblem. Här nedan kan ni läsa Monias berättelse om hur hennes fina mamma blev insjuknade i ett missbruk och sedan slutade som löpsedel. Det gör mig så ont. Har inte kunnat tänka på annat under denna morgon.

Min mamma var periodare, alltså alkoholist i perioder. Vissa perioder var hon som vilken normal mamma som helst, bodde med sin pojkvän , skötte om hemmet och min lillebror oså - medans vissa perioder kunde hon dricka flera veckor i sträck och lämnade då bort min lillebror till hans stödfamilj, struntade i att det såg ut som fan i lägenheten, det enda som betydde var alkoholen. Tyvärr är det ju så med alkoholister. Jag hade sporadisk kontakt med mamma, jag hade alltså kontakt med henne och hälsade på henne då hon hade sina bra perioder. När hon drack var det ingen idé för hon bara svamlade och man fick inget vettigt ur henne. I maj eller juni tror jag det var, 2007, åkte jag och min dåvarande pojkvän till Tierp för att hälsa på henne, och självklart var hon full. Det var obehagligt och skämdes lite gjorde jag också eftersom det var första gången han skulle få träffa min mamma. Vi satt och pratade vid köksbordet och mamma börjar gråta och säga att hon varit en dålig mamma. jag kunde inte mer än hålla med, hur elakt det än lät, men hon hade varit en dålig mamma till alla oss syskon, men hon försökte så gott hon kunde i perioder. Jag förklarade att hon inte skulle älta det som hänt utan att vi hade lång tid på oss att ta igen tiden vi inte hade haft nån vidare kontakt. Det visade sig att vi inte skulle få någon mer tid :/


Måndagen den 15 Juli 2007 skrev jag på kontraktet till min första alldeles egna lägenhet :) Jag var så himla stolt, MIN MIN MIN alldeles egna lya, kändes hur skönt som helst! Ringde mamma på Onsdagen den 18.nde och berättade :) Hon var full det hörde jag på henne, men inte så farligt, det gick iallafall att prata med henne. Hon blev nästan lika glad som mig. Hon berättade att hon druckit sen jag och mitt ex var dit sist men att hon skulle lägga av nu, det var dags för den "vita" perioden igen. Vi bestämmde att hon skulle nyktra till dagarna över helgen och sen ta med sig Kim, min lillebror och komma på måndagen efter helgen. Efter jag lagt på telefonen så fick jag en konstig känsla, och faktiskt vet jag inte än idag varför jag gjorde det, men jag skrev ett sms till mamma senare på kvällen där det stod : "du ska veta att jag älskar dig även fast du sviker mig". Jag hade aldrig sagt något sådant till henne förut, hon visste redan att jag och mina syskon var besvikna på henne, men hon visste också att vi älskade henne väldigt mycket. Jag fick aldrig något svar på det sms:et, och fredagen den 19:de Juli 2007 spenderade jag med min dåvarande pojkvän. Vi vaknade morgonen efter av att min mobil ringer.

Det var Helene på polisen, hon lät väldigt stressad och frågade direkt vart nånstans jag var. Jag svarade att jag var hos min pojkvän, och hon fortsatte med att hon lära träffa mig NU och började fråga om adressen. Jag fattade ingenting och frågade vad det handlade om. Hon sa att hon inte kunde ta det på telefonen utan ville träffa mig personligen. Så jag räckte över telefonen till Kalle så han fick säga adressen. När han lagt på var det första jag sa: nån har dött. Sen började jag gråta, jag kände det på mig direkt. Kalle tröstade mig och sa att jag inte skulle tro det värsta påengång. Tillslut kom polisen fram och Helene och hennes kollega klev ur bilen. Jag reste mig från bron och såg direkt i hennes ögon var det var frågan om. Hon hann säga "gumman hur är det" mer än så hann hon inte säga förns jag fattade och sa: "det är nån som har dött va?" Hon såg på mig och sa "ja, det är mamma din".

Då tror jag att jag ramlade ihop, det är lite oklart, jag har lite minnesluckor, men jag vet att benen vek sig och sen minns jag att jag satt på bron igen med Helene som kramade mig och sa att vi skulle flytta oss till köket. Väl där berättade hon att polisen hade fått in ett samtal om en kvinna som påträffats död , mördad, i ett hus och att det var min mamma. Innan hon hann berätta mer så flög det bara ur mig: "det är micke va?" jag vet inte vart det kom ifrån, varför jag misstänkte honom, ärligt talat så är det den sista jag egentligen skulle misstänka. Hon tittade ner i sin block hon hade med sig och sa " jaa Mikael heter han". Vi fortsatte prata ett tag och vid det här laget hade jag slutat gråtit iallafall.
Måndagen kom och det kändes så otroligt tomt. Det var ingen mamma som ringde och sa att hon satt på tåget och var påväg hem till mig. Det skulle aldrig mer ringa nån mamma som sa att hon var påväg heller. Aldrig någonsin.


Jag kunde inte ens gå till ICA utan att se tidninglöpsedlar där det stod om den mördade 51-åriga kvinnan. Jag blev tillochmed arg på folk som läste löpsedlarna, jag hade lust att gå fram till dom och skrika : DET DÄR ÄR MIN MAMMA DET HANDLAR OM, MIN VÄRSTA MARDRÖM ,OCH DU BARA GOTTAR DIG I SMASKIGA NYHETER , FYFAN ! 

Veckorna gick och sedan blev jag kontaktad av advokaten som skulle ha hand om fallet. Han erbjöd oss alla syskon att komma på rättegången , men nejtack, det var det sista jag ville göra, så kände de andra också, det var bara Björn min storebror som gick på rättegången. När rättegången var klar och vittnen med flera hade gjort sitt fick jag hem en bunt med papper. 3 cm tjock hög med A4 papper. Det innehöl ALL information, vittnesmål, obduktionen , Mickes version , polisens utsägande om när de kom till platsen, ritning på rummen i huset, detaljerat om vartenda minsta lilla blodstänk, vart blodstänken var, hur långa de var (ex: 45 cm upp på garderobsdörren finnes blodstänk), detaljerat om varenda skråma på mammas kropp, exakt vart knivhuggen var, hur djupa varje hugg var, hur många de var, vilket som var det dödande m.m.

Det var det värsta jag läst i hela mitt liv. tårarna bara rann och jag trodde jag skulle spy flera gånger. Men jag kände att jag lära ta mig igenom bunten, jag vill veta vad aset hade gjort mot min mamma. Att pussla ihop allas vittnesmål och komma fram till en slutsats var rätt svårt, och ingen vet helt klart eftersom mamma och Micke var själv i huset när det hände och Micke påstår sig inte minnas något. Men det som sägs ska hänt är att mamma och Micke hade brytit upp ett tag , tagit en paus. Båda är alkoholister och Micke hade flyttat hem till sitt hus i Vallvik som hade stått tomt medans han hade bott med mamma i Terp. Mamma hade strulat med en annan kille och en dag ringde hon Micke och dom blev sams så de bestämde att Kaj, en gemensam vän skulle skjutsa mamma hem till Micke så skulle dom nyktra till tillsammans. Kaj hade stannat ett tag och det påbörjas ett samtal om killen mamma hade varit med under tiden det hade varit slut. Micke som inte visste något om det hade blivit flytokig på mamma och börjat skrikit på henne. Kaj hade sagt åt honom att lugna ner sig, men han fortsatte skrika och började kasta saker omkring sig. Då fick Kaj nog och sa att dom fick lösa det där själv och att han skulle åka hem. Kaj hade åkt därifrån så mamma och Micke blev själva .

Vad som hände sen är det ingen som vet. Micke brättar att han inte minns något från kvällen alls, men när han vaknade på morgonen såg han mamma ligga på golvet med täcke uppdraget till hakan. Han trodde hon sov och puttade till henne och sa : "Harrieth vakna nu". Mamma hade inte rört på sig, så Micke tog av henne täcket och såg då en massa blod och förstod att hon var död. Han hade fått panik och fattade nog att det måste varit han som gjort det. Han försökte sopa undan alla spår, började torka blod lite här och var, men insåg sen att det var bättre att ringa polisen, och ringde då sin pappa och sa "pappa jag tror jag har dödat Harrieth, ring polisen , jag tar moppen och sticker nu". Mickes pappa hade ringt polisen och dom tog senare Micke ute i skogen sittandes vid ett träd med ett 6-pack öl. Enligt grannarnas vittnesmål så hade Micke varit ut på trappen och viftat med kniv kvällen före. Nån granne hade skrikit åt honom att hålla käften och gå och lägga sig. Han var ganska känd som alkoholist och att han hade ett jävla humör när han drack, så det var ingen granne som förmådde sig att ringa polisen, det var rätt vanligt att han skrek ute på farstubron. Jag önskar så att någon hade ring polisen, eller reagerat - då kanske min mamma hade funnits i livet idag...

Ni hittar Monias blogg HÄR.


3 kommentarer, kommentera här!
Tidigare inlägg
RSS 2.0