"Att vara inkluderad är inte samma sak om det innebär anpassning". 

En föreläsare med något mer försämrad hörselskada i jämförelse med Tuva berättar om hur det var att växa upp som medfödd hörselskadad i en talspråkig miljö. Om att skapa sina egna hörselförutsättningar, om att altid sitta längst fram i klassrummet, att snegla på klasskompisarna på vilka böcker de tog och sidor de slog upp, att vara den duktiga flickan som ändå alltid hänger med så bra men att inuti uppleva det som en glasvägg mellan en själv och de andra. 

Om irritationen att alltid få höra av andra fullt hörande "men vad bra du pratar ändå" och hur förödande det också kan vara att omvärlden bemöter en med hur bra det går för en ändå och att "det märks ju knappt att du är hörselskadad".

Viktigt och insiktsfullt för oss som fullt hörande föräldrar till ett hörselskadat barn som var och varannan dag möts med "åh så duktig hon är med talet" och "det märks ju knappt alls" eller "är ni verkligen säkra på att det stämmer det där med hörselnedsättningen" och till sist "det verkar ju gå lika bra ändå även utan hörapparater". 

Det är ingen pik om ni känner er träffade. Ta inte åt er, snälla. Vi har också sagt och tänkt och samtalat med er på liknande sätt. För Tuvas språkutveckling går framåt i rasande fart och ja, vi det kan tyckas som om hennes hörselnedsättning knappt märks men det är våran uppfattning. Och jag tror mer och mer på att vi måste akta oss i ta oss företräde i att bedöma något som enbart hon är förmögen att avgöra. 

Torsdag den 31/10 ska vi till pedagogiska Hörselvården i Nyköping för att ta del av ett sk Alladintest där man via tekniska hjälpmedel kan simulera hur Tuva hör med och utan sina hörapparater. Vi kommer att ta med oss våra föräldrar men skulle någon mer vilja så är det öppet för närstående att följa med. Vi har redan fått ta del av ett liknande test, för en månad sedan, och vår förståelse inför Tuvas ökade markant. Den första tanken som slog mig var: är det verkligen så illa. Och hur förundrande det är att hon har ett talspråk överhuvudtaget, men det är därför föreläsningar som den jag länkar till och teckenspråksnötning blir så viktig. 

Vi kan inte det här, vi vet inte hur det kommer att bli eller hur hon kommer att se tillbaka på sin barndom men jag tror att det viktigaste för oss allt mer blir att ta del av andra hörselskadades erfarenheter och sluta ge oss själva företrädet i att tolka in hennes tillvaro.