Först några ord om min nya favorit: Akupunktur.



Jag som alltid har haft svårt för all form av planerad och tilltänkt avslappning har verkligen träffat rätt med akupunktur. Stunden hos barnmorskan med nålarna i kroppen är veckans höjdpunkt. Känslan som infinner sig är så avslappnande och rofylld och för tankarna till hängmattan en varm sommardag lite smålullig på ett par glas mousserande vin. Än har inte någon direkt positiv effekt visat sig men både jag och barnmorskan håller oss optimistiska. Nästa vecka blir det intensivare tillfällen med akupunktur. Hon bokade även in en tid för ett läkarbesök med motiveringen: "Symfyseolys, behöver 100% ss". Och ni som känner mig vet att jag vill allt annat än "100% ss" (ss = sjukskrivning). 100% ss in my ass (bokstavligt talat, för jag har ju väldigt ont i baken).

Som läget är nu är det sämre, den kontinuerliga värken är värre och det känns tungt. Det hade varit en annan sak om det hade varit oförändrat, men nu är det till och med värre. Men, ni måste veta en sak, som är väldigt viktig och jag säger det ofta och jag tror att jag skrivit det förr:

Foglossningen med värken och besvären jag drabbats av är till visso en stor del av min vardag, men en liten del av mitt liv. Att ha ett växande liv i min mage, halva mig och halva min underbara Martin, (-den finaste människan på jorden) och glädjen inför det stora omvälvande med att få bli föräldrar är så mycket större än vad den här värken någonsin kommer bli.

Visst, det finns de stunder då jag gråter och beter mig illa för att jag är desperat och så trött på att ha ont och känna mig begränsad men de allra flesta stunder av dagen så möter man mig med ett stort leende på läpparna och samma gamla vanliga glada humör.

...och när det är som värst, försök då att ta fram ditt bästa vapen, humor och ironi, tänk på mig och gör som jag. Strunta i om tårarna rinner, ta i med full hals och:



/Från en symfyseolus till en annan. ;-)