.

Publicerat: 2014-09-16 Kl: 15:37:00 | I kategori: Jag & allt vad det innebär | 2 kommentarer


.


2 kommentarer, kommentera här!

MED FÖRHOPPNING OM MER PERSONLIGT

Publicerat: 2014-02-27 Kl: 17:38:13 | I kategori: Film, TV | 37 kommentarer


Åh nu är jag så peppad på att börja blogga låst, att få skriva på riktigt och det som jag känner för stunden. Så som det var förr! Mer personligt helt enkelt! 

Men jag kanske bör vänta innan jag låser så alla får chans att se och be om lösenord. Har den öppen några dagar till. Och alltså, det var med glimten jag skrev det där om att ni skulle smöra för att få lösen. Flera som verkar reagerat på mitt ordval och skriver "jag tänker då inte smöra". 

Nu ska jag fortsätta att göra viktiga saker som att skriva mitt namn sjuhundraelva gånger.






37 kommentarer, kommentera här!

KORTEN PÅ BORDET - DET KUNDE HA VARIT BÄTTRE

Publicerat: 2014-02-25 Kl: 08:39:26 | I kategori: Film, TV | 3 kommentarer


Jag är hemma från jobbet idag. Hela helgen har gått åt till något så charmigt som maginfluensa. Tuvas andra för i år. Mäkta synd om henne. Önskar för hennes skull att vokabuläret "kräkas" inte skulle behöva finnas i hennes ordförråd men tyvärr har hon fått erfara detta lika många gånger som år hon är gammal. Själv torskade jag också på skiten så idag är vi hemma så vi kan återgå helt smittfria till jobb och förskola imorgon. Eller våra olika förskolor. 

Tuva är i en helt fantastisk tid i sitt liv nu,  hon är helt oslagbar. Vi vill bara stoppa tiden och hennes utveckling. En sån sabla osynk att jag är i en mindre bra del i mitt liv nu. Jag tänker inte gå för nära inpå saken men vi kan kalla det för en livskris. Det har varit så sedan jul och det positiva är att vi vet exakt vad det är som är boven i dramat men vad som är mindre bra är att vi inte tycks finna någon lösning.

Jag skriver "vi" för Martin är alltid med mig så nära att vi delar allt som är svårt. Och bra. Vi har en väldigt start "vi-känsla" så trivs inte jag i min tillvaro gör han inte det heller och gör mycket för att försöka hjälpa mig och oss ur den. Han är bäst och likaså andra kompisar och vänner som rådgör och stöttar. Tycker det är viktigt att Tuva får växa upp i ett hem där alla känslor är tillåtna men nu har hon fått se sin mamma ledsen lite allt för mycket och det är svårt för en treåring att hantera. Hon ska inte behöva hantera det. 

Annars då? Jag går mycket in i företaget just nu. Har med min mammas hjälp gjort min första bokföring (ok, hon gjorde allt). Sen har vi som jag skrivit tidigare fått ny känsla för att ta tag i huset. Är så glad över att Martin haft förmågan att varva ner och släppa bygget för en tid även om han på något sätt är lite skadad och aldrig (?) kommer bli som förr. Sabla huset. Rastlösheten och en känsla av krav hänger över honom och jag känner så igen det från min egen mor. - "Jo, disken måste plockas undan exakt nu"! 

Själv är jag familjens svarta får, slackern som lovar att bli bättre. Det självcentrerade flummet som har så mycket med sig själv att jag lägger över lite väl mycket på Martin ibland.

Fast nu gjorde jag precis det som jag måste sluta med. Drev med mig själv och klankade onödigt hårt ner på mig själv. Jag har alltid haft god självinsikt och mycket självironi men med dåligt självförtroende på det har jag öppet skämtat och nedvärderat mig själv och en viss typ av människor hakar på detta på ett mästrande sätt. Vill spela på det. Det är jag trött på. Det blev så uppenbart senast i veckan när jag i en utbildningsliknande situation tar på mig rollen som dumhuvudet och clownen och sen sitter jag där på kvällen och är besviken på de nedsättande kommentarerna jag fick. Men jag bjöd också in till det. Visade att det var okej att driva med mig? 

Det där är intressant. Man måste ha lite självdistans speciellt när man har en så framhävdande personlighet som jag har, annars blir man genomvidrig att umgås med tänker jag. Jag älskar samtidigt när folk driver med mig, det tyder på en fördjupning i relationen tycker jag. I love it! Som på ett möte när vi i WDWS ombeds att sy goodiebags, alla ska sy tio var. Jag frågar något skeptiskt om detta varpå min kollega och nära vän säger: "jaha, där åkte jag på att göra tjugo". Ett sånt minne jag skrattar mig varm i hjärtat varje gång jag tänker på det.

Men hos vissa framkallar jag något "lilla gumman" att vara den lilla klantiga tokern och det är egentligen helt okej. Jag kan vara en klantig toker men det som jag tror känns som att det blir fel är att det blir en konstig maktbalans i den relationen. Är ni med? Jösses vad jag svamlar iväg. Kommer säkert att radera detta när jag väl publicerat detta, så som jag gör med det mesta jag skriver numera. 

Nu ska jag försöka ta mig och Tuva upp ur sängen och äta för typ första gången på ett dygn.

Bästa hälsningar tills vi hörs nästa gång!
/ Er självcentrerade toker 




3 kommentarer, kommentera här!
Tidigare inlägg
RSS 2.0