Trött, ont, men så nöjda och glada över hur långt vi har kommit. Men vet ni vad vi är än mer glada över? Vad det är vi pratar om och konstaterar gång på gång på gång? Det är inte om husrivningen utan....

Våra vänner. Vilka satans jävla vänner.
Så stora hjärtan. Återigen, överväldigad av andras godhet.