När jag publicerade den här bilden var min tanke bakom att bygga vdiare ett inlägg och kläder, stil med utgångspunkt ur leopardmönstret. Antingen att bygga vidare på möhippeminnen men sen svävade jag iväg och ämnet blev ett helt annat. Inte någonstans ihopp om att fiska bekräftande kommentarer angående mitt utseende. Möjligtvis skulle effekten kanske bli att det skulel dyka upp någon kommentar om mina kläder eftersom det är ett så invant mönster att bedöma och i sin tur bekräfta (speciellt kvinnor) utefter utseendet. Som en invand förväntning att alltid först bemöta varandra utefter utseendet "snygg tröja" "vad fin du är i håret" osv. Jag tyckte det var en härlig bild på mig och min dotter som hade en mysig stund och som jag ville dela med mig av.

Kan det inte bara få vara så? Men så kommer det, en liten kommentar om min hållning, "Men vilken konstig pose du gör på första bilden?" En spekulation om jag är gravid "Är du gravid eller ser det bara så ut?" Sen en liten recension om min kropp: "Antyder på inga sätt att du är tjock! Du är ju mager som ett kvastskaft, typ... Och vacker på alla sätt. En förebild".

Alla ord av välmenande ändamål. Men varför?
1. Skulle aldrig besvara om jag var gravid via en kommentar på bloggen. En ytterst privat fråga som jag diskuterat många gånger tidigare huruvida man ska fråga eller inte fråga vid osäkerhet. LÄNK 1 LÄNK 2 LÄNK 3
2. Hue vi ständigt kommenterar varandras kroppar. Jag vill inte alls ha någon recension om jag är tjock eller smal. Min kropp är ingen förebild. Min kropp är unik och den har jag utefter mina förutsättningar. Den är min, och den är mitt bästa verktyg och jag är inte intresserad av hur den bedöms och betraktas.
3. Sen överslätandet "att jag på intet sätt är tjock utan smal och ..." jag blir så matt så jag orkar inte vidare.

Hur ska vi komma ifrån denna kroppshets när vi ständigt bemöter och bedömmer varandra utefter våra kroppar och utseenden. Se människan.  

                                                     
                                                                   Ska jag behöva tänka på min hållning
                                                                 när jag går runt och bär på mitt barn?

 
 (Barnet sover, därför fick jag ta en nalle för att agera barn).

(Ursprungsinlägget)