Finaste Maja är nog allt lite nyfiken på mig för hon har nämnligen utmanat mig i en utmaning som går ut på att jag ska berätta sju sanningar om mig själv. Jag är inte den som är den, så självklart tar jag min an utmaningen.


-Den här bilden illusterar hur det ser ut i min skalle när jag räkna ut växeln på en hundring, eller liknande...
Se sanning nr 6.

1. Eftersom jag är väldigt lat och bekväm, och därför van att oftast transportera mig själv bakom ratten, så har jag svårt att tänka mig ett liv utan minst en bil. ;-)

2. En gång köpte jag ett 6-månaders gymkort, jag gick dit tre gånger, om man slår ut kostnaden på dessa tre gånger så skulle jag kunna köpt både det ena och det andra... Alltså, sanningen om mig är att jag tränar inte, inte någonting alls.

3. Jag älskar "klassisk musik" och fantiserar och drömmer om att vara dirigent.

4. Jag har en singel med den fasansfulla låten "I'm blue jabba dia nana jabba dia" minns inte "skaparens" namn...
Dock ligger den nerpackad i en rolig kartong någonstans med en massa andra pinsamma "skämsskivor"...

5. Jag har väldigt svårt för siffror, såsom klockslag, matte, valörer, systematiskt tänkande, centimeter, meter, centiliter, deciliter och så vidare. Man kan jämföra det med dyselexi, som en salgs sifferdyselexi. "Dyskalkyli" kallas det, men inte så att jag fått någon diagnos på det eller så. Egentligen skulle jag nog kunna mer om jag bara hade viljan, intresset och koncentrationen. Men det var dödsdömt från första klass. Ett litet exempel: Förra veckan var jag på IKEA och skulle mäta ut tyg, jag blev då så osäker och stressad att jag var tvungen att ringa min sambo och dubbelkolla hur många centimeter det går på en meter och blandade då ihop det med sekunder. 60 sek på en minut, 100 cm på en meter. Allt bara blandas i min skalle och jag känner mig lite puckad i sådanna situationer. Fast jag kan mer än jag tror.

6. Jag är ett dramaqueen utan dess like. Det är stora känslor som gäller för mig, blir jag arg då blir jag så arg att jag beter mig som ett as, gastar och smäller i dörrar, hatar och hatar. Är jag ledsen då är jag så förkrossad som om det seriöst var livets undergång och livet kommer aldrig att ordna sig. Och är jag glad och lycklig, ja då kan ni nästan gissa hur jag är då. Svart eller vitt, heta känslor, upp och ner.. Hjälp men denna "presentation" låter jag nästan lite schizo eller mano depresiv men så är inte fallet, hm, haha, nej ha istället i åtanke det jag skrev överst om att jag är ett "dramaqueen"  därför har jag kanske en benägenhet att överdriva en smula... (Obs, PS och allt, dessa crazy sidor yttrar sig endast i min familj, annars kan jag balansera min "ilska" bland andra). Haha!

7. En av mina bästa egenskaper med mig tycker jag ärligt själv är att jag är en jävel på att leva i nuet och uppskatta det jag har. Jag säger ofta "jag är världens lyckligaste människa, jag har så mycket, jag är så lycklig" och det är inte bara tomma ord utan jag känner verkligen så. Jag är så rik! Jag har så mycket! Livet är fantastiskt, jag har upplevet så mycket, jag har så mycket och jag har så mycket mer jag vill uppleva. Jag är verkligen tacksam och tar tillvara på det jag har och njuter av det stora och lilla. Men självklart går allt upp och ner och det finns det man önskade var annorlunda, men jag försöker verkligen se det jag har istället för det jag inte har och inte kan påverka. Låter klyshigt och skitnödigt men det står jag för. Anledningen till att jag resonerar så är just pga att jag vet hur snabbt livet kan vända och därför inta ta något förgivet.

Carpe diem allesammans, jag skickar utmaningen vidare till Sofie och Sofia.